Grundprincipen är:
deN är förbjudeN
deT är förbjudeT
de är förbjudNA
"förbjudeT" kan fungera som en form som inte ens har någon grammatik. Man kan använda den formen trots att det borde vara en pluralform.
salt och socker är spännande ord, för man kan inte säga "en/ett salt", "flera salt", "en/ett socker", "flera socker". Så man vet inte om socker är singular eller plural och man vet inte om salt är singular eller plural, och man vet inte om orden är utrum eller neutrum.
Man kan inte säga "salt är förbjuden". Det ska vara "salt är förbjudet". När man inte vet om ordet ska ha "en" eller "ett" innan så väljer man "förbjudeT"
(På samma sätt säger man "salt är gott", inte "salt är god")
"Salt och socker" är ju visserligen plural, så det borde vara förbjudNA. Men av någon anledning låter det fel. Jag vet inte varför.
Om vi tar exempel med ord som går att sätta en eller ett innan:
bollar och hästar är förbjudna
Här är det verkligen plural (både bollar och hästar är plural, och bollar och hästar är två olika substantiv = plural) så där passar det jättebra med pluralformen.
Men det skulle även vara möjligt att säga:
bollar och hästar är förbjudet
Det låter inte lika bra, men det är möjligt att säga så. För man kan tänka sig att meningen fortsätter såhär:
bollar och hästar är någoT som är förbjudeT att ha med sig in på konserten
Det är möjligt att säga:
hästar är förbjudet (men det ska egentligen vara "hästar är förbjudna)
eftersom meningen kan fortsätta:
hästar är någoT som är förbjudeT att ha med sig in på konserten
Men det är inte möjligt att säga:
hästar är förbjuden
Det är bara formen som slutar på t, förbjudeT, som går att använda som en form som är fri från grammatik.
Med formen som slutar på n, förbjudeN, måste även hästen vara i singular:
hästen är förbjuden